Sommarpäls dovhjort

Nu har jag ett par hundra meter kvar till mitt pass och inga dovhjortar siktas. Väl framme slår jag mig till ro i tornet. Klockan är nära fem. Plötsligt ser jag rörelser i ögonvrån. Pulsen stiger en aning för att direkt lägga sig igen. En råget har börjat sitt födosök. Med sig har hon två kid som gör av med överskottsenergi genom att jaga varandra.

I flera minuter håller dom på. En hare gör dom sällskap. Det liknar nästan inledningen i en disney-film. Ett par rejäla brak löser upp stillsamheten den här morgonen. Rågeten lyfter hastigt huvudet med öronen vinklade framåt! Fullt fokus har hon nu. Kiden ansluter till geten. Dom står nu och tittar åt samma håll. Tiden går.

Geten börjar gå bestämt, bort från det ännu okända knakandet mot en ungskog som gränsar hygget jag valt att tillbringa min morgon på. Ett par större årsgrisar som förmodligen varit ute på födosök under sen-natten var nu på väg att söka sig en plats för dagens vila. Det var naturligtvis dom som förde oväsen när dom bröt sig ur den täta vegetationen ut på hygget.

Kanske planteringen dom just kom ur inte passade att ta daglega på. Dom fortsätter, hela tiden utom rimligt skjutavstånd gå över hygget för att till sist slukas upp av den intilliggande storskogen. Vilken otrolig start på morgonen! Nu är det bara dovviltet som fattas. Nån timme går. Det har varit lugnt här ett tag nu, men jag har redan fått ett gäng mms av vänner från lyckade jakter runt om i landet.

Rapportera vildsvin

Ytterligare ett rådjur, ett ensamt smaldjur kommer ut på inägan för att förse sig av klövern. Det är det enda som händer här på morgonen. Vi bestämmer oss för att ses vid slaktrummet för att lyssna på varandras upplevelser på morgonen. Hos Micke och Robert har det varit lugnt på morgonen. Pelle har däremot haft mycket rörelse hos sig.

Och framförallt på premiärdagen, frågar han mig samtidigt som han skrattar lite. Jag svarar att det just är därför vi börjar få den stam vi idag har. Han hade en herrklubb på sju helskovlar som kom tillsammans med 8 hindar. Då vi sparar stora hjortar för brunsten var det bara för Pelle att lyfta på hatten. Min far hade också kontakt med dovhjort på morgonen.

Han satt på ett hygge centralt på marken. Ett område som dovviltet här ofta håller till på.

Anmäla skabbräv

När han suttit ett tag får han syn på en spetshjort på en bergklack. Den går hela tiden i skydd av vegetation bort från hygget. Efter en stund kommer ytterligare två spetsar ut och ställer sig på en skogsbilväg tillsammans med en stånghjort och en helskovel. Dom går och bråkar med varandra, hela tiden på vägen inåt en vändplan. Min far följer på och får kontakt med dom flera gånger utan att få bra skottläge på någon av spetsarna.

Dom försvinner på andra sidan ett krön, men han hör dom hela tiden. När han själv kommer upp över krönet ser han bakdelen på ett par av dom försvinna in i en granplantering vid sidan av vägen. Det var det chansen det. En tom heck-pack var allt backkameran visade den här morgonen Pelle och min far bestämmer sig för att åka hemåt.

Jag, Robert och Micke tänker fortsätta vår jakt på den perfekta premiären. Robert bestämmer sig på eftermiddagen för att kolla till det ställe som Pelle tidigare suttit på. Ett område på södra delen av marken där dovviltet stortrivs. Micke ska till kvällen hålla koll på markens östra del där det under sommaren varit bra aktivitet i spannmålen. Insådd klöver drar fortfarande dovviltet ut på gärdena här.

Själv bestämmer jag mig för att försöka där jag varit på morgonen. Ett ställe som jag vet fungerar och som jag inte tänker ge upp i första taget. Trägen vinner som det heter! Min väg dit blir även den samma som under morgonens jakt. Klockan är halv fem och jag stövlar på lite fortare än i morse, då dovviltet här gärna visar sig senare än inne på den klöverbeklädda viltåkern.

Bocken som i gryningen skällde ut mig gårpå vallen och betar, helt ovetandes om mig. En fin sextaggare. Han är dock inte gammal nog för avskjutning. Dessutom har jag siktet inställt på dovhjort den här dagen. Han får lugnt beta vidare. Jag fortsätter mot mitt mål. Klockan är strax innan fem. Vädret håller sig fortfarande skapligt.

Flera oväder har dragit förbi väster om marken, med endast lite duggregn mitt på dagen som följd.

Rapportera döda fåglar

Nu har jag kommit upp till kanten på viltåkern. Jag sätter mig med skjutkäpp och tar också stöd med hjälp av stenar för få så bra stöd som möjligt. Vi väntar ut varandra. Till slut efter ca 45 minuters väntan får en av de äldsta hjortarna nog och drar vidare med de andra tätt omkring sig. Inte ens nära på skottchans. Jag följer efter men går i vinkel ifrån dem för att försöka överlista dem då det har kommit in i en tät träddunge.

Jag lyckas till slut komma in så jag är ca meter ifrån dem och de står kvar då de känner sig tryggare bland träden. Hjortarna och träd går i varandra och solen ligger på i ryggen på mig. De smälter in vackert bland träden och dess höstfärger. Hjorten jag är ute efter står tryggt bland några yngre hjortar. Sen blir det nästan ett läge då hjorten bakom flyttar på sig och en stånghjort som står framför börjar också små tröttna på att agera livvakt.

Jag får sikte på hjorten, men hjorten jag är ute efter har som på känn då han strategiskt går in och ställer sig mitt i gruppen bland de andra äldre hjortarna i herrklubben. En av halvskovlarna blir plötsligt oroad och rusar iväg. De andra står och tänker efter i ett par sekunder innan de också hänger med. Telefonen ringer och jag ger mig för dagen för att senare gå ut och vaka på vilda dovhjortar på kvällen.

Men det blev ingen jaktlycka den dagen. Dag två, söndag. Det regnar. Inte ösregn men inte heller duggregn. Men fram mot eftermiddagen så lugnade det sig. Vit är även buken och benens insidor. På vintern är pälsen gråbrun, utan prickar. Dovhjortens svart-vita bakdel skiljer sig tydligt från våra övriga hjortdjur.

Dessutom viftar de inte sällan på den cirka två decimeter långa svansen som har svart ovansida och ljus undersida. Dovhjorten känns också enkelt igen på sitt knyckiga rörelsemönster och att den ibland tar sig fram i jämfota hopp. Handjuren fäller hornen någon gång mellan april-juni och nya horn börjar omedelbart växa ut igen. Vid några års ålder bildar handjuren karaktäristiska hornplattor.

Storleksmässigt ligger dovhjorten mellan rådjur och kronhjort. Spår, spårtecken och läten Dovhjortens spår är också ofta i storlek mellan rådjur och kronhjort. Generellt är dovhjortspåret inte så finlemmat som ett rådjursspår, med mer avrundad framkant. Vid bra avtryck kan man skilja dovhjort från kronhjort på klövens utformning. Klöven har hos arterna baktill en mjukare del som går djupare i underlaget.

Hos dovhjort utgör denna del mer än halva klöven, jämfört med hos kronhjorten där denna del bara utgör cirka en tredjedel.