Självbestämmanderätt urfolk

Vad menas med samiskt självbestämmande? I frågor som enbart berör det samiska folket, eller som endast är av marginellt intresse för det svenska samhället, borde det samiska folket få fatta beslut själva genom sina egna beslutsfattande institutioner. I frågor av intresse för både det samiska och det svenska samhället måste samarbetsformer utvecklas mellan det samiska och det svenska samhället.

Samisk representation i riksdagen? Även om den samiska självbestämmanderätten huvudsakligen förverkligas genom samernas egna beslutsfattande organ förutsätter en implementering en nära dialog med svenska beslutsfattande organ. Samisk representationsrätt i icke-samiska institutioner skulle bidra till att förbättra denna dialog.

Det är viktigt att samerna bereds tillfälle att komma med synpunkter tillräckligt tidigt i beslutsprocessen. Samiska beslutsfattande organ bör också ha möjlighet att själva ta initiativ till att frågor kommer upp på svenska beslutsfattande organs dagordning. Ofta lägger man även till att folket självt måste anse sig vara ett urfolk, d v s självidentifikation.

Det samiska folket har aldrig haft ett eget land med gränser men man har rört sig över stora områden som jägare, fiskare och samlare sedan urminnes tid. Det finns arkeologiska fynd av olika slag samt hällristningar och hällmålningar, och skriftliga källor som är närmare år gamla, som visar på samernas existens i Skandinavien och på Kolahalvön.

Basen för försörjningen var under flera tusen år familjegruppen. När vildrensjakten blev det viktigaste försörjningssättet ca f. Kr växte siiddasamhället fram. En siida var ett effektivt jaktlag som bestod av ungefär tio familjer. Gränserna för siidans territorier var kända för alla i den egna och de omgivande siidorna.

Siidasystemet fortsatte att utvecklas när den storskaliga renskötseln växte fram på talet. I protokoll och husförhörslängder från och talen angavs till exempel vilka skatteland samerna hade, och till vilka "lappbyar" de hörde.

Men det samiska självbestämmandet minskade gradvis när samerna drogs in i den svenska byråkratin. När Sverige efter stora nordiska kriget slöt fred med Danmark kom man överens om att dra upp en riktig gräns mellan Norge och Sverige. Såväl på norsk som på svensk sida genomfördes en kartläggning av gränsområdet och omfattande intervjuer med befolkningen.

Efter dessa utredningar fastställdes riksgränsen mellan Sverige och Norge genom Strömstadstraktaten Till traktaten hörde ett tillägg som särskilt tog upp samernas villkor — den så kallade lappkodicillen. De så kallade "flyttlapparna" hade alltid rört sig mellan markerna i Sverige och Norge och ofta betalat skatt till både den svenske och den norsk-danske kungen.

Samerna var nu tvungna att välja medborgarskap men hade rätt att fortsätta röra sig över gränsen med sina renar och med detta följde vissa andra rättigheter. Därtill ska urfolken ha behållit traditioner och kulturella särdrag som associeras med landområdet, naturen och klimatet.

Andra ord för urfolk kan vara First peoples, First Nations, Native people, aboriginer eller stamfolk. Bortsett från kulturella skillnader delar urfolken samma erfarenheter av utanförskap, förtryck, marginalisering och svårigheter att skydda sina rättigheter som egna folk. De är kulturellt avgränsade grupper i samhällen födda ur idéer om stormaktsvälde och erövring.

En del urfolk tillhör de fattigaste och mest utsatta grupperna i de länder där de bor. De flesta urfolk har ingen eller liten politisk makt och saknar möjligheter till verkligt självbestämmande. Urfolk finns i alla klimatzoner och på alla kontinenter förutom Antarktis. FN beräknar numera att ungefär miljoner människor på jorden tillhör ett urfolk.