Vad hände 20 augusti 1946

Men då kan jag å min sida fråga: vad mena herrarna med ett statligt inflytande i det ekonomiska livet? Mena ni bara, att staten och den enskilda företagsamheten skola samarbeta i tider av Torsdagen den 17 januari fm. Jag ställer frågan, därför att det fällts yttranden, som ge vid handen, att man vill bedriva en konjunkturpolitik, som innebär, att man, när det uppstår någon svårighet inom det ekonomiska livet, genom samverkan mellan staten och enskilda skall se till att inte för stor skada drabbar samhället.

Vi äro mycket glada inom socialdemokratien, att vi äntligen fatt de borgerliga så långt. Hur gärna man inom det borgerliga lägret än vill glömma både och talet, erinra vi oss mycket livligt den strid, som stod om en riktig konjunkturpolitik just under krisen på talet. Jag erinrar mig mycket livligt hur jag på statslministerplatsen från högerns talesmän fick mottaga förebråelser för att jag var med örn en äventyrspolitik, som kunde komma att kasta vårt land ut i de allvarligaste svårigheter.

Nu har man accepterat denna politik, och det förutsätter ju en mycket livlig kontakt mellan staten och enskilda, en kontakt, som naturligtvis inte kan sökas först när olyckan är aktuell, utan som, örn det skall vara någon mening med den, måste finnas även i goda tider, under vilka vi kunna planera för att möta de eventuella svårigheter, som kunna uppstå. Ni måste ju nämligen säga er, att örn man skall planera mot katastrofer, är det klokast att planera för välgång, d.

Örn ni medge detta, måste ju det samarbete mellan staten och det enskilda näringslivet, varom ni tala, betyda, herr Domö, en planhushållning — betyda, att man ser över hela näringslivet, undersöker dess förhallanden, skapar de instrument, som kunna vara nödvändiga för kontrollen och gör vägarna för välgången klara. Men örn herrarna medge, att staten måste ha ett visst inflytande över det ekonomiska livet, örn ni medge, att det är nyttigt, att den enskilda företagsamheten och staten samarbeta, förstår jag inte varför ni plötsligen stanna vid att detta samarbete endast skall ha till uppgift att eventuellt förhindra en kris, eller, som jag förstår det, närmast för att, när den väl är där, förekomma skadeverkningar.

Jag skulle alltså vilja fråga: vad menade högern, när den i sitt valprogram i fjol talade örn samarbetet mellan staten och de enskilda, och vad mena högerns talesmän, när de göra det här? Jag frågar också: vad menade det liberala partiets talesmän? Även vi socialdemokrater, som dock anstränga oss att förstå, vad motparten säger, kunna ju ha behov av de s. I andra kammaren riktades till mig under höstriksdagen frågan: vad är socialdemokratiens slutliga mål?

Jag svarade: det är ett demokratiskt samhälle, där folket bestämmer över de gemensamma tillgångarna och där dessa tillgångar användas till allas väl och det helas bästa. Detta kalla vi ett socialistiskt samhälle. Från annat håll säger man, att man har ett liknande mål. Det är orimligt att av något parti begära, att det skall kunna säga: »Åren — skola vi göra det, — det, — det, — det och — det och bara det etc.

Men vi kunna aldrig säga, att vad vi komma att göra fram till låt oss säga år eller år är precis vad vi nu tänka oss skall 10 Torsdagen den 17 januari fm. Eftersom vi ha den uppfattningen, att samhället är en organisation i ständig utveckling, där nya former skapas och nya problem uppstå, måste vi säga oss att de, som överhuvud taget skola förvalta samhället, måste vara beredda till handlingar under olika förutsättningar och i skilda former.

Vi kunna i dag säga, att vårt efterkrigsprogram är begränsat. Det siktar till betydande sociala reformer, till en betydande förbättring av vårt skolväsen och till vissa framsteg på det ekonomiska området, och det ställer krav örn undersökningar rörande effektiviteten. Men det är icke ett socialiseringsprogram i den mening, man i allmänhet inlägger i detta ord, och det innebär intet krav på långtgående.

Jag kan alltså svara, att. Men därmed vill jag inte ha sagt, att inte den framtida utvecklingen kan resa problem om socialiseringar, som vi inte nu tänka oss. Jag begriper överhuvud taget inte, hur man skall kunna begära att få ett besked såsom örn den, som skall svara, precis visste vad som kommer att hända. Jag skulle kunna göra det tankeexperimentet, att till exempel herr Wehtje varit kapitalistisk opponent i det gamla skråsamhället och att någon av detta samhälles anhängare hade frågat honom: »Hur långt tänker ni gå i den kapitalistiska utvecklingen?

Ingen anade i industrialismens början, vad man skulle få uppleva några årtionden därefter, och ingen kan heller säga, vilken anblick detta samhälle med sin oerhörda förmåga av växande och utveckling kan komma att erbjuda i framtiden. Vad jag. Vi kunna inte på det viset se genom töcknen. Vi känna utvecklingens tendenser och begära, att man på bästa sätt skall anpassa sig till och utnyttja dem, men vi kunna icke ge besked örn — det må vara klart, och jag tycker att herrarna skulle erkänna, att det vore en orimlig begäran — hur det svenska samhället slutligen kommer att se ut.

Det finns inte någonting i det program, som bildar underlaget för det socialdemokratiska partiets och för regeringens aktuella arbete, som kan sägas innebära en fientlighet mot den enskilda företagsamheten. Herr Domö gjorde ett mycket lovvärt försök att ytterligare höja den enskilda företagsamhetens aktier. Men den ändrade maktbalansen i Europa fick påverkningar även där. Jugoslavien bestod av sex republiker och två provinser.

Flera jugoslaviska republiker ville bli självständiga. Det ledde till blodiga inbördeskrig och massakrer I Srebrenica i Bosnien utfördes den största massakern i Europa sedan andra världskriget. Då mördade bosnienserbiska styrkor omkring 8 män och pojkar. Krigen slutade med att Jugoslavien delades upp i en rad självständiga länder.

I Albanien utbröt strider mellan kommunister och anhängare till oppositionen. EU får nya medlemmar Slutet på kalla kriget påverkade även EU. Målet var att förhindra att fransmän och tyskar, som utkämpat tre krig sedan , skulle börja slåss igen. I Moskva ansågs EU som en västvänlig organisation, därför fick inga länder i östblocket ansluta sig.

Flera neutrala länder i Europa ville inte heller välja sida. När det kalla kriget var slut kunde de neutrala staterna Sverige, Finland och Österrike gå med i EU år Trots kritik om att de nya medlemmarna skulle behöva mycket ekonomiskt stöd gick EU vidare med utvidgningen. EU-ländernas ledare såg en chans att ena Europa som delats i öst och väst efter andra världskriget.

Den chansen ansåg ledarna vara så viktig att den inte fick kastas bort. Putin blir rysk president valdes Vladimir Putin till Rysslands president. Långsamt började Rysslands ekonomi förbättras.

Vad hände 23 aug 1655

Samtidigt svalnade förhållandet till väst. Putin gjorde klart att han ansåg att det var ett katastrofalt misstag att upplösa Sovjetunionen. Under Putin har de liberala reformer som infördes av Gorbatjov alltmer upphävts och den fria pressens roll starkt begränsats. Det fick relationerna mellan Moskva och väst att nå det värsta bottenläget sedan det kalla kriget.

Krimkonflikten avsattes Ukrainas president efter omfattande protester som ledde till många dödsoffer. Protesterna började sedan presidenten pausat förhandlingarna om ett avtal med EU. Rysslands president Vladimir Putin lät då ockupera den ukrainska halvön Krim i Svarta havet. På Krim fanns både ukrainska och ryska flottbaser. Rysslands Svarta havsflotta har en viktig bas i staden Sevastopol enligt ett hyresavtal med Ukraina.

Krim tillhörde Ryssland fram till då halvön, med undantag för Sevastopol, överfördes till Ukraina. Det spelade ingen roll så länge både Ukraina och Ryssland ingick i Sovjetunionen. Men när Sovjetunionen delades ändrades situationen. Han slöt samma år ett samarbetsavtal med EU. Ukraina har misslyckats med att återerövra de områden som gick förlorade Hösten var konflikten frusen - mycket få länder har erkänt Krims erövring och de utropade republikerna i östra Ukraina.

Samtidigt har Moskva kvar sitt inflytande över dem. Putin är bestämt emot att Ukraina närmar sig väst alltför mycket. Stödet till de moskvavänliga grupperna i östra Ukraina kan ses som en varning till regeringen att inte gå med i EU eller Nato. Dådet ledde till att nära 3 människor dog och 6 skadades. Därtill orsakades skador för 10 miljarder dollar.

Precis som Berlinmurens fall påverkade attentatet hela världen. Några sådana vapen hittades aldrig.

Vad hände den 22 augusti 1864

Både i Afghanistan och Irak drogs USA och dess allierade in i långvariga väpnade konflikter med olika grupper som dels slogs mot varandra, dels mot de utländska trupperna och de regeringar de tillsatt. Den arabiska våren och dess följder I december hällde tunisiern Mohammed Bouazizi en flaska bensin över sig och tände på. Polisen hade krävt mer mutor än han kunde betala och därför förstört hans grönsaksvagn.

Bouazizis död ledde till stora protester. Från Tunisien spred sig demonstrationerna över stora delar av arabvärlden, där inte en enda ledare var demokratiskt vald. Flera ledare tvingades avgå. I flera fall ledde det till inbördes strider när nya ledare försökte ta makten. I Libyen störtades den mångårige ledaren Gaddafi och sedan utbröt ett långt inbördeskrig som i praktiken ledde till att olika delar av Libyen hamnade under kontroll av olika ledare.

I Syrien möttes protesterna med dödligt våld och tortyr. Protesterna utvecklades till fullt inbördeskrig. Efterhand uppstod en rad grupper som slogs mot presidenten men också mot varandra. Invasionerna av Irak och Afghanistan och striderna i Syrien gjorde att stora delar av de här länderna slutade att fungera.

Sovjetiska trupper nådde fram i mitten av april och de tyska styrkorna i huvudstaden kapitulerade den 2 maj. En knapp vecka senare var kriget i Europa slut, medan kriget mellan USA och Japan pågick i ytterligare några månader. Vid krigsslutet låg en stor del av världen i ruiner. Omkring 50 miljoner människor hade dött till följd av kriget, varav Sovjetunionen hade lidit de enskilt största förlusterna.

Omkring sex miljoner judar hade mördats. Den materiella och ekonomiska förstörelsen var enorm. En stor del av den europeiska industrin var sönderbombad och raserad. De ockuperade länderna hade sugits ut ekonomiskt av Tyskland. Miljontals människor hade blivit hemlösa och förlorat allt de ägde. Under mötet diskuterade de tre allierade ledarna frågor som rörde krigsslutet och tiden därefter.

Tyskland skulle tvingas att kapitulera villkorslöst. Efter kapitulationen skulle Tyskland delas in i fyra ockupationszoner: en brittisk, en fransk, en amerikansk och en sovjetisk. Den allierade ockupationspolitiken skulle skötas av en särskild kontrollkommission. Tyskland skulle demilitariseras. Det tyska folket skulle avnazifieras. Förenta Nationerna FN skulle bildas som en världsomfattande freds- och säkerhetsorganisation.

En konfliktfråga mellan de två västliga ledarna och Stalin var Östeuropas och framför allt Polens framtid. Många länder i Östeuropa hade redan erövrats av den sovjetiska armén och ingått avtal som, på ett eller annat sätt, band dem till Sovjetunionen. Men frågan om Polen var ännu inte löst. Stalin hade här ett ganska starkt förhandlingsläge gentemot Churchill och Roosevelt.

Kändisar som fyller år 19 augusti

Sovjetunionens insats i kriget mot Tyskland var betydande, både vad det gällde segrar över de tyska arméerna och sovjetiska förluster. Vid tiden för Jaltakonferensen hade den sovjetiska armén också nått längre i offensiven mot Tyskland på östfronten, än vad de västallierade arméerna hade gjort i Västeuropa. Lösningen blev att Churchill och Roosevelt accepterade en tillfällig kommunistisk regering i Polen, den så kallade Lublinregeringen, på villkor att fria val skulle utlysas efter krigsslutet.

Han efterträddes av den tidigare vicepresidenten Harry Truman. Roosevelt hade varit president i USA sedan Bilden är tagen vid hans begravning. Han och hans älskarinna, Clara Petacci, tillfångatogs av italienska motståndsmän när de försökte ta sig över gränsen till Schweiz. Både Mussolini och Clara Petacci sköts ihjäl ett par dagar senare den 28 april Deras kroppar hängdes sedan upp till offentligt beskådande på Piazza Loreto i Milano.

Italiens fascistledare Mussolini och hans älskarinna Clara Petacci sköts ihjäl den 28 april