Vad är ämbetsmän antiken

Den romerska republikens dagar var dock räknade. Kejsartiden Efter att Caesar hade mördats 44 f. Kr utbröt ett långvarigt och blodigt inbördeskrig. Kriget slutade med att Caesars adoptivson gjordes till ensam härskare och Roms förste kejsare. Han är mest känd under hederstiteln Augustus. Den politiskt turbulenta republiken då romarriket styrdes av en senat var därmed förbi.

Nu inleddes istället en ny tid då det romerska riket styrdes av enväldiga kejsare. Augustus tog kontroll över hela armén och stärkte centralmakten i Rom. Det blev inledningen till en fredlig period med blomstrande handel och växande välstånd. De första åren under kejsartiden var relativt fredliga. Romarna fortsatte emellertid att utvidga sitt väldiga imperium, särskilt i Västeuropa där romersk kultur och romerskt stadsliv spreds till trakter som tidigare haft en mer lantlig prägel.

Romarriket nådde sin största utbredning på talet e. Kr se karta. Därefter började romarriket knaka i fogarna. De romerska kejsarna övergick då istället till en mer defensiv politik och befäste stora delar av imperiets vidsträckta gränser. Karta som visar romarriket när det var som störst vid kejsare Trajanus död e. Jordens befolkning kring år e.

Hur länge varade romarriket

Kr När det romerska riket var som störst i början av talet e. Kr sträckte det sig från England i väster till Svarta havet i öster och hade 50 miljoner invånare. Enligt FN:s beräkningar uppgick jordens sammanlagda befolkning till ungefär miljoner vid samma tid. Krig, svält och sjukdomar gjorde att folkmängden ökade mycket långsamt. Det tog mer än år innan antalet människor på jorden hade fördubblats.

Som jämförelse kan nämnas att det bara tog 39 år för världens befolkning att fördubblas från tre miljarder till sex miljarder Romarna byggde inte bara ett imperium Romarna var företagsamma byggare och anlade vägar , broar och akvedukter över hela sitt rike. Under de första två århundradena efter vår tideräknings början lades också grunderna till många av dagens europeiska storstäder. Ett stort antal av dessa städer uppkom från början kring något av de befästa härlägren som de romerska legionerna var stationerade vid legionerna var i regel posterade längs med imperiets gränser.

De fattiga och arbetslösa fick gratis bröd och de flesta av de stora städerna hade en egen amfiteater där gladiatorer , dömda brottslingar och vilda djur kunde kämpa. Allt för att avleda folkets missnöje. Gladiatorer: Tränade krigare som kämpade mot varandra eller mot andra motståndare, t. Colosseum: Roms största amfiteater dit Roms invånare kunde gå och titta på blodiga skådespel.

Arenan stod klar 80 e. Kr och hade ca 50 sittplatser, men vid stora tillställningar kunde många fler få plats. Evenemangen var i regel gratis och sponsrades av politiska makthavare ofta kejsaren som ville öka sin popularitet hos folket. Något som hjälpte grekernas utveckling var att de var vana sjöfarare. På den här tiden var vattenvägar det säkraste och snabbaste sättet att färdas.

På land var vägarna ofta dåliga om det fanns några överhuvudtaget och i skogarna kunde det gömma sig rövare som överföll ensamma resenärer. Den första grekiska civilisationen av betydelse uppstod på Kreta omkring f vt. Kretensarna dominerade en tid handeln över havet, men drabbades av en naturkatastrof: ca f vt exploderade en vulkan i närheten av Kreta och skadade riket svårt.

Därefter blev det grekiska fastlandet viktigare. De grekiska stadsstaterna På talet f vt hade den grekiska civilisationen utvecklat städer. På grund av den bergiga terrängen var det svårt att upprätthålla effektiv kontroll över mer än ett litet område, och grekerna utgjorde därför inte ett rike, utan en massa små stadsstater ungefär som om varje kommun i Sverige skulle vara en egen stat.

Varje stad hade sin egen regering, armé och skyddsgud. Trots detta hade de ett gemensamt språk, en gemensam litteratur och gemensamma högtider till gudarnas ära. De grekiska stadsstaterna styrdes på många olika sätt, men det fanns ett gemensamt, grundläggande drag som gjorde stadsstaten speciell: tanken om medborgarskap. En medborgare hade vissa rättigheter och vissa skyldigheter som andra inte hade.

Till rättigheterna hörde möjligheten att vara med och bestämma om det politiska styret. Denna rätt tog sig oftast formen av rätt att vara med och utse de ämbetsmän som skulle styra stadsstaten. Ämbetsmännen valdes oftast en gång om året. Medborgarskapet innebar dock också skyldigheter. En sådan skyldighet var att faktiskt intressera sig för hur samhället styrdes och delta i beslutsprocessen.

En person som inte deltog i samhällsaffärerna och använde sin rösträtt kallades av grekerna för en idiot gr. En annan skyldighet var att delta i försvaret av staden när så behövdes: varje medborgare skulle själv se till att han hade vapen och rustning så att han kunde ta sitt ansvar om det blev krig. Detta innebar att kvinnor och slavar per automatik uteslöts från medborgarskap, eftersom de i de flesta fall inte fick äga något.

Dessutom var grekerna mycket restriktiva med vilka som kunde få medborgarskap, och gav det bara till den egna befolkningen. Två stadsstater: Aten och Sparta Aten Aten var den största grekiska stadsstaten, med uppemot invånare när den var som störst. Stadens makt byggde på handel, och för att skydda handeln byggde Aten en mycket stark flotta. Aten förde sällan några direkta erövringskrig, utan försökte istället dominera de andra grekiska staterna genom diplomati och allianssystem.

På talet f v t var Aten en demokrati. Den atenska demokratin skilde sig en hel del från modern västerländsk demokrati. Det viktigaste var att många var utestängda från det politiska systemet: bara fria män av atensk härkomst som fyllt 20 år räknades som medborgare. Detta innebar i realiteten att kanske av stadens befolkning faktiskt hade rösträtt.

Antikens grekland karta

De som hade rösträtt hade dock ett mycket reellt inflytande över statens politik. Politiska beslut fattades genom direkt folkomröstning, då medborgarna möttes på agora, det stora torget i Aten. För att genomföra besluten utsågs ett styrande råd genom lottning, där alla medborgare hade lika stor möjlighet att väljas. Atenarna samlades 40 gånger varje år till folkförsamling på kullen Pnyx.

Alla fria män över 20 år hade rätt att vara med. Det var folkförsamlingen som fattade alla viktiga beslut. Man kan jämföra denna församling med vår tids riksdag. I folkförsamlingen rådde direkt demokrati och beslut fattades genom handuppräckning där majoriteten vann. ANNONS Men det var nog inte så lätt att föra fram sina åsikter inför alla människor och rösta om beslut, för det fanns plats för 18 atenare som kunde sitta på sluttningarna och lyssna.

För att lyckas i politiken var man tvungen att ha bra självförtroende, stark röst och lätt för att tala, men också kunna inspirera, argumentera och övertyga en stor publik. Det var därutöver andra stora brister i denna demokrati eftersom varken kvinnor eller slavar inte fick delta i folkförsamlingen. Femtio av rådsmedlemmarna tjänstgjorde åt gången för en tiondel av året.

De femtio rådsmedlemmarna utgjorde en slags regering. Eftersom Aten bara hade omkring 40 manliga medborgare över 20 år, var utsikterna goda för var och en att någon gång få vara med i regeringen. Varje år utsågs också ett antal ämbetsmän. De skulle exempelvis driva in skatter och ordna idrottstävlingar. Strategerna kunde väljas om år efter år.

Från början var de militära befälhavare, men fick så småningom stor makt även i andra frågor. Atens soldater utsågs också bland de fria medborgarna. Ena året kunde man vara general och nästa år vanlig soldat. För att förhindra ett tyrannvälde kunde befolkningen landsförvisa mindre omtyckta politiker i tio år. En gång om året röstade man därför om vilka politiker som skulle utvisas.

Det krävdes 6 röster för att en politiker skulle tvingas i landsflykt. Kr hade Aten omkring invånare. Det hände ibland att en manlig atenare gifte sig med en slavinna.