Historiska fotografer

Vid en utställning ska Rosalie Sjöman ha angripits av ett antal män som menade att dessa anmärkningsvärt vackra fotografier omöjligt kunde ha tagits av henne själv. De misstog sig dock, och Rosalie Sjöman fortsatte att driva sin framgångsrika ateljé ända fram till Självportträtt av Anna Ollson — Bild från Värmlands museum.

Bevarade omgivningen för eftervärlden Men man behövde inte resa till huvudstaden för att lyckas. På många olika håll i Sverige etablerade sig kvinnliga fotografer, som med sin otympliga utrustning och skarpa blick bevarade sin omgivning för eftervärlden. Eller den självständiga Caroline Mathilda Ranch, som 22 år gammal övertog sin fars ateljé i Varberg, där hon bland annat framställde populära vykort.

Innan hon drog sig tillbaka hade hon hunnit öppna filialer i Horred, Slöinge och Kungsbacka.

Kända kvinnliga fotografer

Även i dag har lokalborna Mathilda Ranch att tacka för de många tusen bevarade fotografierna från sekelskiftets Varberg. Baptister i Klarälven. Fotograf: Anna Ollson. Ingen fotografisk odyssé är komplett utan Maria Tesch — , som endast 21 år gammal startade en ateljé i Eksjö. När Maria Tesch dog testamenterade hon dels en gård till föreningen De gamlas hem i Linköping, dels en gård i Eksjö till välgörande ändamål.

Därtill efterlämnade hon en förmögenhet på över en miljon kronor. Det, får man säga, var fullkomligt enastående för sin tid. Verksam som yrkesfotograf från talet. Avbildade främst centrala Uppsala. Hilda Sjölin , Malmö. Utförde från populära fotografier på glas, vaxduk och papper. Tog som första fotograf stereoskopiska bilder före gångaren till 3D av Malmö.

Världsberömda fotografer

Josephine Rydholm , Uddevalla, startade en egen ateljé som sedermera övertogs av Maria Lundbäck. Maria Lundbäck , dokumenterade ofta skilda händelser, utställningar, affärer och industrier i Uddevalla med omnejd och blev känd för sina porträtt, landskap och miljöer, för bland annat visitkort och vykort. Hon tog emot många priser och utmärkelser för sin yrkesskicklighet.

Selma Jacobsson , Stockholm. Övertog Bertha Valerius ateljé Utsågs till kunglig hovfotograf men avled bara månader senare. Wilhelmina Lagerholm , Örebro. Studerade måleri i Paris och Düsseldorf i slutet av talet. Curman var läkare, forskare, tecknare, arkitekt, skulptör och fotograf — ett slags kraftverk som kunde användas till uppdrag i stil med att framställa porträttbyster på berömda professorer eller vikingar eller göra ritningarna till den första versionen av Sturebadet.

Han var naturligtvis hedersledamot av Konstakademien. I ett bohuslänskt perspektiv gjorde sig Carl Curman ett namn som badläkare i Lysekil. Han var docent i det egendomliga ämne som kallades balneologi — läran om hur man badar rätt och hälsosamt, gärna i ånguppvärmda badkar med granbarr eller andra undergörande medel.

Dessa filosofier togs av samtiden på största allvar. Eftervärlden är kanske mer imponerad av Curmans insatser som dokumenterande fotograf än hans arbete med undergörande bad. Hans fotografier är en av de viktigaste källorna till kunskap om skärgårdens miljöer under andra halvan av talet. Bilden är tagen av Anna Backlund — en av Göteborgs första stora reportagefotografer.

De fyrmastade stålbarkarna var den sista generationen segelfartyg som kunde konkurrera med ång- och motorsjöfarten. De lastade runt 4 ton och var personalsnålare än de gamla klipperskeppen och skonarna. En av de sista lönsamma sträckorna var vetetraden till Australien. Till skillnad från den klassiska fullriggaren hade de fyrmastade barkarna ett gaffelriggat mesansegel längst akterut.

Fotografiet företer en intressant blandning mellan den gamla och den nya tiden: ett segelfartyg vid en kaj där forna tiders mankraft ersatts av kranar, bilar och järnväg. Bild: Hallands länsmuseer Mathilda Ranch skildrade Halland Mathilda Ranch är en central gestalt i Hallands fotografiska historia. I decennier drev hon ateljé i Varberg, med filialer ibland annat Horred och Slöinge.

Tusentals av hennes fotografier är bevarade i arkiven. För eftervärlden kan hon sägas utgöra Varbergs fotografiska minne. Under decennier porträtterade hon fortlöpande människorna och staden: torg, torn, hästskjutsar, societetsparkens glada schweizergotik, roddartävlingar, bönder, präktiga lagårdar, symöten och maskeradbaler.

År firade Mathilda Ranchs fotoateljé i Varberg femton år. Det var förmodligen därför hon samlade familjemedlemmar och vänner till detta magnifika fotografi med henne själv som självklar centralfigur. Den främste var engelsmannen William Henry Fox Talbot — Talbot hade experimenterat med en metod som byggde på så kallat saltpapper och negativ som kunde kopieras som pappersbilder.

En avgörande skillnad mot de principer och material som Daguerre använde. Den kallades omväxlande för talbotypi och kalotypi. Talbot byggde upp en fotoateljé och ett laboratorium i Reading där han bedrev en verksamhet i en för den tiden stor skala. Alla arbetsmoment utfördes med hjälp av dagsljus. Talbot skapade ett pappersnegativ på fotografisk väg genom att placera ett klorsilver- och silvernitrat-överdraget papper i en Camera obscura.

Bilden exponerades sedan i fem timmar och framkallades sedan i gallusyra och fixerades. Den pappersbas han använde kallas för saltpapper. Metoden brukades fram till år Den våta plåten Våren presenterade engelsmannen Frederick Scott Archer — en ny metod för att framställa fotografiska negativ, den så kallade kollodiumprocessen.

Det rörde sig om glasnegativ från vilka det gick att kopiera ett önskat antal positiva papperskopior. Det blev nyckeln till fotobranschens expansion under senare delen av talet. Metoden kombinerade daguerreotypins detaljrikedom och kalotypins pappersbilder och kom att ersätta båda dessa ursprungliga tekniker. Kollodium är en klibbig blandning av eter, alkohol och cellulosanitrat som fäster även på den blankaste yta, exempelvis glas.

Efter att ha doppat den preparerade glasplåten i ett bad med ljuskänsliga silversalter placerades den i vått tillstånd i kameran. Fotografen fick arbeta snabbt. Våtplåten skulle prepareras, läggas i kassett, exponeras, tas ur kassetten, framkallas och fixeras inom loppet av tio-femton minuter. Om plåten hann torka blev den okänslig för ljus och förstörd. Metoden innebar att fotografen alltid måste ha tillgång till ett mörkrum och användes därför i första hand i fotoateljéer.

Men våtplåten nyttjades också utomhus. För att göra det möjligt byggdes olika typer av transportabla mörkrum, allt från lådor och små tält till stora hästdragna vagnar med inbyggda mörkrum. Metoden användes fram till talet. Ambrotypen uppfann Archer tillsammans med sin kompanjon J. Cutting den så kallade ambrotypen, som innebar att en glasplåt med kollodium och silver, preparerades så att den negativa, spegelvända bilden framträdde som positiv direkt då den monteras mot en mörk bakgrund.

Plåten exponerades precis som våtplåten när den fortfarande var våt eftersom den tappade känslighet om den torkade. Efter att bilden framkallats och fixerats ramades den in glas.

Kända fotografer lista

Ambrotypen förväxlas ofta med daguerreotypen då inramningarna är av liknande typ. Till skillnad från daguerreotypen kan ambrotypen ses i alla vinklar. Metoden användesfram till talet. Ferrotypen kom ferrotypen, en negativ bild som framträder som positiv på en polerad järnplåt belagd med kollodium och silver som ljuskänsligt ämne. Efter fixering lackades plåten för att den skulle få lång hållbarhet.

Bilden var direktpositiv och billigare än ambrotypen och daguerreotypen. Pannotypen Året efter, experimenterade man med en annan metod som kom att kallas pannotypie. En vaxduk beströks med kollodium och silver och efter exponering uppstod en positiv spegelvänd bild. Metoden användes till Den torra plåten Att arbeta våtplåt var arbetskrävande och i början på talet kom en ny typ av negativ.

Den brittiske läkaren Richard Leach Maddox — ersatte kollodium med gelatin som bas för det ljuskänsliga skiktet.