Hur snabbt ska man ge blod

Uppehållet ska vara minst lika långt som graviditetens längd, dock minst 12 veckor. Förkortad karenstid efter vistelse i länder där vissa infektionssjukdomar är vanliga, från sex månader till minst 28 dagar. Regler gällande blod och blodkomponenter Länderna inom EU har enats om vilka regler som ska gälla för blodgivare inom unionen.

Medlemsstaterna är skyldiga att införa dessa regler nationellt och har utöver det möjlighet att ställa högre krav så länge grundkraven från EU är uppfyllda. I Sverige är dessa regler genomförda genom blodsäkerhetslagen. Socialstyrelsen är den myndighet som ansvarar för de regler som gäller för blod och blodkomponenter avsedda för transfusion, medan Läkemedelsverket fastställer reglerna för blodplasma som används vid framställning av läkemedel.

Kvalitet och säkerhet gällande blodhantering Till blodverksamhet räknas all verksamhet som samlar in blod, framställer blodkomponenter samt kontrollerar, förvarar och distribuerar blod och blodkomponenter som används för transfusion eller som används som råvara till läkemedel. Det är viktigt med hög kvalitet och säkerhet vid hantering av blod, och för att få bedriva sådan verksamhet krävs tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg IVO samt Läkemedelsverket.

Kriterier för att få ge blod Alla personer som vill donera blod måste uppfylla en rad urvalskriterier där samtliga måste vara uppfyllda för att personen ska kunna godkännas som blodgivare. Det är inte ovanligt att personer som anmäler intresse för att donera blod inte uppfyller samtliga kriterier. Personen måste då vänta en tid eller avstå helt från att ge blod.

Vissa kriterier syftar till att skydda donatorns egen hälsa medan andra syftar till att skydda en mottagare av blod eller blodkomponenter. Exempel på kriterier till skydd för blodgivaren är låg kroppsvikt, hög ålder, lågt hemoglobinvärde och vissa sjukdomstillstånd. Exempel på kriterier för att skydda mottagaren är infektioner och andra sjukdomar, riskhändelser som till exempel kirurgiska ingrepp, tatueringar eller antibiotikabehandling, riskbeteenden som till exempel injektionsmissbruk, sexuellt riskbeteende eller sexuellt umgänge med personer som har eller har haft ett sexuellt riskbeteende, samt utlandsvistelse i länder där vissa infektionssjukdomar är vanliga.

Riskbeteende Riskbeteende definieras av hur stor risken är att exponeras för smitta som kan överföras via blod. Beräkning av denna risk görs utifrån den kunskap vi har om hur många personer som smittas varje år och hur många som i dag lever med sjukdomar som kan överföras via blod och blodkomponenter. Vanligtvis tar det ungefär en timme att få en påse blod, men det kan variera.

Det kan till exempel ta längre tid om den som får blodet har hjärtsvikt eftersom man då inte vill öka blodvolymen för snabbt. Transfusionen får inte ta mer än fyra timmar. Det är för att när droppslangen förs in i blodpåsen bryts det slutna systemet och det finns risk för att bakterier kan komma in i påsen och växa till där. Vid en planerad blodtransfusion är det vanligt att ge två påsar blod, men doseringen blir allt med anpassad efter mottagarens behov.

Vanligtvis stiger blodvärdet Hb med ungefär 10 gram per liter för varje påse blod man får. Blodplättar trombocytkoncentrat När man får transfusion av blodplättar trombocyter ligger de i plasma och en tillsatslösning. En påse blodplättar brukar innehålla ungefär milliliter. Blodplättarna ska droppa in snabbt och en transfusion brukar ta runt 30 minuter. Precis som vid transfusion av röda blodkroppar kan hastigheten behöva justeras beroende på hur mycket vätska kroppen tål att ta emot.

Förberedelser inför en blodtransfusion Innan en transfusion behöver några förberedande kontroller göras. Kontroll av blodgrupp måste alltid ha genomförts innan man kan ge en transfusion. Blodgruppering Det är viktigt att veta vilken blodgrupp en person har inför en transfusion. För att ta reda på det tas ett blodprov. De delas också in i Rh-positiv eller Rh-negativ. Det som bestämmer vilken blodgrupp man har är proteiner som kallas för antigener på blodkroppens yta.

Det finns även andra antigener på blodkropparnas yta. Ett sådant är Rh-antigenet. Om man har det är man Rh-positiv och om Rh-antigenet saknas blir man Rh-negativ. Förutom antigener finns det också proteiner som kallas antikroppar i blodet. Om någon till exempel har blodgrupp A har personen antikroppar som angriper blod från blodgrupp B. Det är därför det är viktigt att ge rätt blod till rätt person.

I nödsituationer kan alla ta emot blod från blodgrupp O som är Rh-negativt. Det är ett blodprov som måste tas innan man kan få en transfusion av röda blodkroppar. Det är en extra säkerhetskontroll där man också tittar på om det finns några oväntade antikroppar mot röda blodkroppar i mottagarens blod. En BAS-test är på de flesta ställen i Sverige giltig i fem dygn.

Om det behövs en ny transfusion efter fem dygn måste ett nytt prov tas. Anledningen är att det finns risk för att det bildas nya antikroppar efter varje transfusion. Ibland tas provet för BAS-test någon dag innan blodet ges. Om provet tas i samband med att man ska få blod får man vänta ett par timmar medan provet analyseras innan transfusionen kan ges. MG står för Mottagare-Givare-test.

Vid ett sådant test kontrolleras mottagarens blod mot de specifika blodpåsar som ska ges för att kontrollera att det inte blir en oönskad reaktion. Biverkningar vid blodtransfusion Biverkningar vid blodtransfusioner är ovanliga, men förekommer ibland. Varje gång någon ger blod undersöks det för virus som hepatit B HIV lues syfilis.

Det utförs också blodgruppskontroll och Hb-mätning av blodet. Här är några av de biverkningar som kan uppstå: Allergier Man kan drabbas av lätta allergier, som klåda och utslag. Det kan också hända att man får svåra allergier, som andnöd, blodtrycksfall och hjärtklappning. Trombocyterna kan ses som vita slöjor, "änglahår", i vätskan. Om trombocytkoncentratet har legat stilla bör det vaggas försiktigt några gånger innan det kopplas till patientens infart.

Transfusionstider Den ansvariga läkaren ordinerar transfusionstiden som anpassas efter patientens hjärtkapacitet, kroppsyta med mera. Vid livshotande tillstånd kan blodkomponenten ges med en övertrycksanordning som blodtrycksmanschett som anbringas utanpå påsen. Erytrocytkoncentrat, flytande och färskfryst plasma bör ha transfunderats inom fyra timmar från det att de har tagits ur kylförvaring.

Andra transfusionstider kan anvisas från den utlämnande blodcentralen. Trombocytkoncentrat ges under cirka 30 minuter om inte volymen är för stor i förhållande till patientens kroppsyta och hjärtkapacitet. Kontroller före transfusionen Förväxling vid transfusion av blodkomponenter kan ha förödande konsekvenser varför noggrannhet är av största vikt.

Hur mycket blod ger man vid blodgivning

För att undvika risk för förväxling är det viktigt att utföra identitetskontroller enligt gällande föreskrift. Informera patienten om provtagningen och den förestående transfusionen. Blodkomponentens transfusionsdokument ska finnas till hands vid transfusionen. Lokala anvisningar kan finnas eller behöva upprättas inom din verksamhet.

I öppenvård sker kontroll mot patientens identitetshandling.

Vilka sjukdomar får inte ge blod

Patientens muntligen uppgivna identitetsuppgifter får användas, om de bedöms vara tillförlitliga. På vissa enheter förekommer elektronisk identifiering av patienten gentemot blodprodukten, följ lokala anvisningar. Jämför patientens identitet med blodkomponentens transfusionsdokument. Blodenheten Kontrollera blodenheten genom att se till att patientens blodgrupp är förenlig med blodkomponentens blodgrupp hållbarhetstiden inte har överskridits blodenhetens ISBT-nummer stämmer med medföljande transfusionsdokument förenlighetsprövningen är godkänd för erytrocytkoncentrat.