Rädd för läkarbesök

När jag däremot är i kontakt med människor som kan fråga mig om råd handlar jag rationellt. Jag säger t. Jag har kontaktat er för att jag vill veta om det finns tips som jag själv kan ta till eller om jag behöver professionell hjälp?. Psykisk ohälsa Liria Ortiz svarar: Du är klok och insiktsfull när du så tydligt ser sambanden mellan dina orostankar att du ska vara allvarligt kroppsligt sjuk och de symtom på stress som de tankarna utlöser hos dig, din hjärtklappning och ditt tryck i huvudet.

Och att det i sin tur fungerar bekräftande på dina orostankar; och en ond cirkel uppstår. Det är möjligt att du har utvecklat det som kallas hälsoångest. Och för sådan finns idag effektiv hjälp att få. Kognitiv beteendeterapi KBT är den behandling som enligt studier fungerar bäst vid hälsoångest; den är inriktad på att uppmärksamma och förändra de tankar och beteenden som vidmakthåller ångesten.

Jag ska strax återkomma till dig om vad en sådan behandling kan innebära, och hur du kan få tillgång till den. Men låt mig första berätta för dig hur psykologin resonerar om hälsoångest. Hälsoångest innebär att man har en stark och återkommande rädsla för att vara drabbad av allvarliga sjukdomar. Du har säkert hört talas om detta som hypokondri.

Den benämningen undviks idag.

Själva ordet hypokondri kan ha en negativt värderande klang. Som att det bara är att vara ”inbillningssjuk”. Benämningen hälsoångest gör två saker tydligare, att det är ett tillstånd som innebär en ofta svår och handikappande ångest, och att det är en tydlig, diagnostiserbar psykologisk sjukdom, och att den kan behandlas. När hon var ett och ett halvt år så var vi på akuten för hon slutade andas och hon fick ett ganska bryskt möte med en kvinnlig läkare som inte upplevdes så trevligt.

Sedan dess så får vi inte använda ngn termometer på henne. VI får ta tempen när hon sover om det behövs. Hur ska vi som föräldrar göra för att hjälpa henne. Vi försöker att inte göra ngn stor sak av det. Och vi tvättar inte sår eller sätter på plåster om det inte är nödvändigt eller tar tempen eller ger alvedon om det inte är ett måste för hennes tillstånd att kunna bli bättre.

Är det en fas eller har något hänt? Vad ska vi göra?? Barn som mår dåligt Jenny Klefbom svarar: Det som låter lite speciellt med er dotter är att hon vid så unga år har förstått hur många olika saker som hör ihop med sjukvård, och utvecklat denna starka motvilja mot dem alla. Det vanliga är annars att barn som varit med om en hemsk episod känner motvilja mot just det de varit med om; sprutor, att åka till sjukhuset, att klä av sig nakna, eller vad det nu kan vara.

Men er dotters rädsla har kommit att gälla allt möjligt som har med vård, omsorg och kroppen att göra. På fackspråk kallas det för att hennes rädsla har generaliserats, och så blir det ofta när rädslan har spökat runt ett bra tag och fått ordentligt fäste. Och visst är det möjligt att den har sitt ursprung i det obehagliga sjukhusbesöket när hon var 1,5 år gammal. Kanske var det inte bara den bryska läkaren som satte sina spår, utan även det faktum att hon träffade läkaren i samband med att hon slutade andas.

Men håll dig borta från forum eller osäkra källor! De kan stressa upp dig ännu mer. Hos läkaren När du först kommer till läkarmottagningen ska du anmäla dig och visa legitimation. Om det är din första gång kan de också fråga ifall du vill vara skriven på just de vårdcentral du besöker. Du betalar också samtidigt för besöket.

När du har checkat in kommer du att bli ombedd att sätta dig i väntrummet. Beroende på kliniken eller vårdinrättningen kan du bli ombedd att vänta där tills ditt namn ropas upp eller tills läkaren är redo att träffa dig. När du kallas tillbaka till undersökningsrummet kommer läkaren och pratar med dig om varför du är där och vad de kan göra för dig. De kan också utföra en fysisk undersökning och beställa några tester om det behövs.

Men ibland räcker det med att läkaren träffar dig och får höra dig berätta. Därefter kommer de att ge dig några råd om hur du ska gå vidare.