Vad innebär ren förmögenhetsskada

Skador som har orsakats genom brott ska dock alltid ersättas. Motiven till FiMskL och dess stadgande om ren förmögenhetsskada är kortfattade. Men det framgår att FiMskL § 5. Se även ovan vid fotnot 12— Allmänna principer i kritisk granskning, JFT s. Se även för svensk rätts del uttryckliga uttalanden i prop. Sisula-Tulokas, Den rena och den kanske inte helt rena förmögenhetsskadan s.

Dessutom märks att en extensiv tolkning av ren förmögenhetsskada enligt FiMskL § 5.

Ren förmögenhetsskada indirekt skada

Även t. Ansvaret begränsas genom adekvansliknande hänsyn. Colin M. Anderson, Shipping and the Environment: Law and Practice , särskilt s. Law and Liability , passim. Åtminstone för en utomstående förefaller detta leda till en del komplikationer och inkonsekvenser som kunde undvikas genom en extensivare syn på vad som utgör ren förmögenhetsskada.

Däremot förefaller exempelvis det norska avgörandet Rt. Det ena tåget var lastat med propan som antändes. På grund av explosionsfaran var det under flera dagar risk för en storolycka och hela Lillestøm centrum evakuerades. Bland annat ett antal näringsidkare krävde ersättning för förlorade inkomster ur det statliga järnvägsbolagets NSB ansvarsförsäkring.

Høyesterett fann att den inträffade skadan berodde på en varaktig, typisk och extraordinär risk, varför NSB var ansvarig oberoende av vårdslöshet. Evakueringen ansågs så nära anknyta till den risk som föreligger vid transport av farligt gods, att det förelåg ett tillräckligt nära orsakssamband mellan förmögenhetsförlusterna och skadan på godset.

Efter en tolkning av försäkringsavtalet ansågs att förmögenhetsförlusterna omfattades av NSB:s ansvarsförsäkring. Förmögenhetsförlusterna i Rt. Det var dock inte avgörande. Det väsentliga för förmögenhetsförlusternas ersättningsbarhet var uttryckligen om de stod i adekvat orsakssamband med skadan på godset83 och om förlusterna omfattades av ansvarsförsäkringen.

Jfr det ovan anförda Rt. Jfr även t. Bertil Bengtsson, Skadestånd för miljöskada, s. Med den klara definitionen i SvSkL borde i så fall principerna för behandlingen av tredjemansskador tänjas till oigenkännlighet. Bjørn Engstrøm, Erstatningsansvar for formuestap — Lillestrøm-dommen i Rt. I finsk rätt uppmärksammades fallet snabbt av Sisula-Tulokas, Rena ekonomiska skador i skuggan av sakskador, JFT s.

Sandvik, Defensor Legis s. Se även till detta t. Bjarte Thorson, Erstatningsrettslig vern for rene formuestap, s. Som t. Asbjørn Kjønstad, Erstatningsretten i utvikling, s. Även i Rt. Tidigare knöts i både norsk och dansk rätt ansvaret för ren förmögenhetsskada till den objektiva rättstridighetsläran. Se översiktligt Kleineman, Ren förmögenhetsskada s. För norsk rätts del blev det emellertid senast genom Rt.

Definitionen av ren förmögenhetsskada i SvSkL utesluter entydigt allmän förmögenhetsskada, dvs. Rätten till ersättning för allmän förmögenhetsskada begränsas av de principer som följer av behandlingen av tredjemansskador. Av FiSkL bör däremot följa att ren förmögenhetsskada inkluderar också allmän förmögenhetsskada. I finsk rätt blir då adekvanshänsyn styrande för rätten till ersättning för allmän förmögenhetsskada.

Och adekvansen medger en mera vidsträckt gräns för skadeståndet än den gräns som följer av principerna för behandlingen av tredjemansskador. Den praktiska betydelsen av skillnaden reduceras dock av att utgångspunkten i både SvSkL och FiSkL är att ren förmögenhetsskada inte ersätts. Ren förmögenhetsskada kan ju enligt våra s. Men om dessa förutsättningar uppfylls kan skillnaden i enskilda fall bli avgörande.

Ren förmögenhetsskada försäkring

Inom specialreglerade områden där utgångspunkten är att också ren förmögenhetsskada ska ersättas kan skillnaden dessutom bli av mera generell betydelse, vilket ovan illustrerats med miljöskadeansvaret. In ambiguous cases you may take contact to the Service provider. It is acknowledged that the Material may contain either technology based or contents based errors or fallacies.

Neither is Minilex liable to direct nor indirect damages that a User suffers due to errors or any malfunctioning of programs thereof. The same applies with the possible alteration or disappearance of information and with the other damages. Neither shall Minilex be liable for the products or services that are promoted by a third party in Minilex webpage.

The same applies with all type of intellectual property rights related to the Material. Only a User shall be liable for consequences of violating this term. If none of the private lawyers of the Service answers to a question in 24 hours after sending it, the question may become answered by a law student.

Neither Minilex nor the lawyers, including the law students, that are answering the questions shall be held liable under any circumstances for the quality or consequences of the answers. The answers given in the Service shall not be considered as legal advices or orders that are reliable without any restrictions. You shall always make your own agreement of assignment with a lawyer in order to reach certainty concerning your legal rights or obligations related with a question you have sent.

Men i de exempel som dessa författare anför för att illustrera vad som åsyftas med begränsningen till fysiska medel finns, såvitt jag kunnat finna, inte något som har ens en avlägsen likhet med de företeelser som behandlas i denna artikel: förskingring och olovligt förfogande, bedrägeri o. De anförda exemplen avser sådant som bojkottåtgärder på arbetsmarknaden, oriktiga kreditupp- SvJT Sakskada eller ren förmögenhetsskada?

Det är emellertid att märka, att begreppet integritetskränkning, dit ju sakskada hör, har en snävare innebörd i dansk än i svensk rätt. I Danmark hänförs till "tingsskade" i princip bara skada på sakens substans. Skada som uppkommer genom "unddragelse af ting" räknas t ex i Danmark som allmän förmögenhetsskada, Ussing, Estatningsret § 6 II, medan i Sverige t.

I motsats till Ussing och A Vinding Kruse definierar Stig Jørgensen tingsskade utan användande av kriteriet "fysiska medel". Han arbetar i stället med konstruktionen "fysisk skada", vilket inte är alldeles detsamma: döden genom chock är t. Märk skillnaden i förhållande till svensk rätt, där alltså t. I Sverige begagnar varken Karlgren eller Hellnerkriteriet fysiska medel. Däremot används uttrycket i såväl skadeståndspropositionen s.

Jag återkommer till denna fråga. Här har jag bara velat peka på osäkerheten i fråga om själva den grundläggande definitionen. Förskingring och olovligt förfogande förutsätter i regel, att gärningsmannen genom ett avtal — depositionsavtal, låneavtal, fraktavtal o. Bryter han mot vårdnadsplikten, har han gjort sig skyldig till ett civilrättsligt kontraktsbrott, helt vid sidan av att han dessutom kan straffas.

På motsvarande sätt kan det vid bedrägeri föreligga en parallell mellan civilrättsligt svek och brottet bedrägeri. Förhållandet mellan kontraktsrätten och den utomobligatoriska skadeståndsrätten är komplicerat. En utgångspunkt måste emellertid vara, att den skadelidande, i vart fall vid uppsåtlig brottslig handling, om han vill, i stället för kontraktsrättens principer kan åberopa de utomobligatoriska reglerna om skadestånd på grund av brottslighandling se t.

Hellner, Skadeståndsrätt, 3 uppl s. Vår verksamhet i brottsskadenämnden måste bygga på en sådan ordning. Det är sålunda självklart att en sökande, som hos brottsskadenämnden begär ersättning för förlusten av en bil genom bedrägeri, åberopar reglerna om skadestånd på grund av brott. Komplikationen ligger i att det a priori inte är uteslutet, att den kontraktsrättsliga situationen sveket kommer att inverka på bedömningen av om den uppkomna förmögenhetsförlusten utgör en sakskada eller en ren förmögenhetsskada Hellner, Skadeståndsrätt, 4 uppl bl.

Jag övergår nu till de särskilda brotten handlingstyperna. Början görs med fall av förskingring, olovligt förfogande o dyl. Skadeståndspropositionen prop innehåller ingenting som härvidlag kan tjäna till närmare ledning bortsett från den förutnämnda allmänna definitionen "genom fysiska medel direkt tillfogad skada på fysiska föremål"; se s.

Däremot finns det ett uttalande av intresse i förevarande sammanhang i betänkandet Skadestånd II SOU 31 , som är en av de utredningar som låg till grund för års stora skadeståndsreform. Skadeståndskommittén skriver där s. Härmed avses såväl lösa saker som fast egendom med tillbehör. Till lös sak får i detta sammanhang även hänföras pengar och vanliga löpande fordringsbevis, t.

Med skada på fysiskt föremål är i princip att jämställa förlust av föremålet. Förskingring av pengar torde falla utanför. Läsaren får onekligen genom slutledning e contrario närmast det intrycket, att förlust av en sak genom förskingring utgör sakskada. Men man kanske försiktigtvis skall utgå från att kommittén inte velat binda sig i fråga om förskingring av sak.

Kanske har det i kommittén förelegat delade meningar om hur man skall se på fallen av förskingring av sak? Jag har inte velat fråga, och jag vill inte driva spekulationerna vidare. Däremot finns det mera att ta på i förarbetena till brottsskadelagen. I utredningsbetänkandet SOU s. Sedan det härefter konstaterats att gränsen mellan de olika slagen avskador i vissa fall är flytande uttalas följande: Om — för att ta ett exempel — en rånare medelst hot förmår en person att lämna ifrån sig sina tillhörigheter, skulle det enligt den förut angivna definitionen inte vara fråga om sakskada eftersom den brottsliga handlingen består i en psykisk påverkan av offret.

En sådan skada kan emellertid till sina verkningar vara fullt jämförlig med t. Ett liknande gränsfall kan föreligga om en chaufför genom tillgrepp förskingrarvaror som han har om hand för transport. SvJT Sakskada eller ren förmögenhetsskada? Där står s. Begreppet har samma innebörd i brottsskadelagen.

Definitionen åsyftar dels skada på en persons ekonomiska ställning eller förvärvsverksamhet i allmänhet, dels skada på andra ekonomiska rättigheter än dem som avser en bestämd sak. Som exempel på brott som medför endast ren förmögenhetsskada kan nämnas bedrägeri och förskingring. Jag fäster uppmärksamheten på orden "andra ekonomiska rättigheter än dem som avser en bestämd sak".

Mot bakgrund härav förefaller det möjligt — kanske rentav troligt — att departementschefen, när han talar om bedrägeri och förskingring i den sista meningen, egentligen tänker på bedrägeri och förskingring som avser pengar. Jag vill också understryka departementschefens uttalande, att begreppet ren förmögenhetsskada har samma innebörd i brottsskadelagen som i skadeståndslagen, vilket givetvis återspeglar det förhållandet att också begreppet sakskada skall tolkas på samma sätt som i skadeståndslagen.

Det är av stor betydelse för styrseln i brottsskadenämndens rättspraxis, att vi arbetar med samma begrepp som skadeståndsrätten i allmänhet och således kan dra nytta av den rättsbildning hos domstolarna och på andra områden som ägt rum och alltfort pågår. Vi inbillar oss också, att vår praxis, så länge vi arbetar med samma regler som används i den allmänna skadeståndsrätten, kan i sin mån bidraga till rättsutvecklingen.

Därmed må dock vara hur som helst: i den här delen får departementschefens ord ansesvara avgörande. I övrigt föranleder de här återgivna citaten vissa reflexioner. Det förefaller som om brottsskadeutredningen i den sista meningen av det återgivna stycket utgått från att skadan skulle vara en ren förmögenhetsskada därför att den gärning, varigenom skadan tillfogats, inte är ett rent fysiskt handlande, såsom fallet är vid stöld, utan en rättshandling.

Agell har i sin uppsats varit inne på samma tankar, s. Jag stöder mig härvidlag i första hand på rättsfallet NJA s. Omständigheterna i detta fall var följande. A, som var ägare till några smycken, hade anförtrott dessa i B:s vård med uppdrag att överlämna smyckena till viss person. B fullgjorde emellertid inte uppdraget, utan med hjälp av C pantsatte han smyckena till en godtroende tredje man.

B åtalades och dömdes för förskingring. C åtalades också, för medhjälp till förskingring, men frikändes, därför att det inte kunde ledas i bevis, att han känt till B:s bristande dispositionsrätt. Däremot ålades C, utan närmare motivering, att betala skadestånd till A, eftersom C med hänsyn till omständigheterna måste anses ha haft skälig anledning antaga, att B saknade rätt att förfoga över smyckena.

Den närmast till hands liggande tolkningen av detta rättsfall är, att HD ansett skadan vara en sakskada. Det är i så fall självklart, att C,som vållat skadan, skall betala. Skadan kan inte ha betraktats som en direkt tillfogad allmän förmögenhetsskada vad som numera kallas ren förmögenhetsskada , ty för detta skulle ha krävts, att C handlat brottsligt, och han blev ju frikänd.

Att HD skulle ha utgått från den av Agell redovisade rättsgrundsatsen, att oaktsamt förfogande över annans egendom såsom sådant medför skadeståndsskyldighet, finner jag mot bakgrund av den korta skrivningen inte särskilt troligt. Varför skall man välja en långsökt förklaring, när det finns en nära till handsliggande?

Karlgren var ledamot av HD, när domen fälldes. Jag kan naturligtvis inte påstå, att han konsulterats före avgörandet, men det är med hänsyn till arbetssättet i HD i varje fall inte osannolikt. Se vidare Hessler, Allmän sakrätt s f med hänvisningar. Jag har emellertid beträffande detta rättsfall ytterligare gjort den reflexionen, att det väl i och för sig inte är uteslutet, att härvidlag kan finnas kumulativa rättsgrunder.