Hur fort ringlar

Hörseln är mycket dålig men i stället är vibrationssinnet utvecklat och ormen känner därför som regel om t. Huggormen har som sagt en spaltformad pupill, vilket som regel brukar indikera att djuret är aktivt på natten.

Huggorm esping

Detta är inte riktigt sant vad beträffar huggormen. I Sverige jagar den dagtid under vår och höst men i gryning eller i skymningen under sommaren. Huggormen är alltså ett rovdjur men födan består enbart av levande byten. De vuxna äter framför allt sorkar och möss, men ibland kan de ta någon ödla och t o m någon fågelunge. Yngre ormar tar mindre byten, framför allt mus och sorkungar men även en del insekter.

Huggormen gör således en hel del nytta genom att reducera mus-, sork- och råttbestånden.

Huggorm ungar giftigare

Huggormen har två stora gifttänder ca 4 mm långa i främre delen av överkäken. När ormen inte jagar är tänderna fällda bakåt och skyddas av särskilda fickor i gommen. Under jakt ligger ormen antingen och väntar på sitt byte eller följer luktspår i t. När avståndet till bytet är tillräckligt kort hugger ormen blixtsnabbt tänderna i sorken varvid giftet sprutas in i djuret.

En huggorm anfaller aldrig en människa om den inte känner sig hotad. Om man har otur och av en slump råkar trampa på en orm eller kommer åt en orm när man plockar bär och blir biten så märker man detta genom att det som regel gör ont. Man kan också se två små insticksställen med 6—9 mm avstånd där ormen bitit. Vad som sedan sker är att området kring bettet svullnar upp.

Det gift som huggormen sprutar in har en komplex sammansättning och består av flera olika ämnen. Enligt Giftinformationscentralen rör det sig framför allt om en blandning av enzymer t. Studier av giftets sammansättning baseras mestadels på undersökningar av närbesläktade arter, främst Vipera ammodytes och Vipera aspis, men det finns även laboratorieundersökningar gjorda på huggormsgift Vipera berus , och dessa har påvisat proteolytiska, fibrinolytiska, antikoagulerande samt myotoxiska ämnen samt fosfolipas A2.

Den kanske viktigaste giftverkan är den hemolytiska effekten. De inflammatoriska ämnena syftar till att få vävnaden att svullna så att giftet ska sprida sig snabbt. Som kuriosa kan nämnas att Abraham Bäck, den svenske talsläkaren, och hans samtida fransmannen Bernard de Jussieu samt några medicine studerande, gjorde försök med ormar. De kunde efter diverse anatomiska undersökningar och fysiologiska experiment konstatera att snok och kopparödla var ogiftiga.

När det gäller huggorm visade sig att den högg och dödade en råtta. Man lät sedan huggormar bita hundar. Om hunden behandlades med »stinksprit« blev den sjuk men dog inte. Om hunden inte behandlades dog den av huggormsbettet. En av de hundar som dog obducerades, varvid man fann att nosen var svart som vid kallbrand och blodet hade stelnat i kärlen i bukhålan.

Bäck konkluderar: »Vi kommo på den tanken at giftet tjocknar blodet, och til at resolvera det åter, är stinkspriten god, såsom det bästa lösande medel.

Huggorm esping

Trots det dör många människor i världen av ormbett; exakt hur många är mycket svårt att beräkna eftersom de flesta dödsfall inträffar i utvecklingsländerna och aldrig anmäls eller behandlas av sjukvården. På en webbplats på nätet uppges att 5,5 miljoner människor blir ormbitna varje år och att mellan 20 och personer dör av ormbett.

De som överlever ormbetten tvingas ofta till amputation av olika kroppsdelar. Antalet amputationer p g a ormbett har uppskattats till per år. Flest människor blir ormbitna i Indien där man beräknar att 15 —20 dör årligen. Störst chans att se huggorm på våren Huggormen är den av våra ormar som kommer fram tidigast på våren och bästa chansen att få se huggormar är när de just har krälat fram i vårsolen ur sin vinterdvala.

Sök upp blockiga, soliga sydsluttningar som tinar fram tidigt ur snön. Grusåsar och klapperstensfält med stora stenar och många hål är fina övervintringsplatser. Har du tur kan du hitta många ormar som solar på ett litet område. Senare på sommaren är huggormar svårare att hitta. Då söker de sig till stränder och våtare marker. Huggormen är bra på att simma, med hög fart ringlar den fram längs vattenytan.

Fridlyst I Sverige är alla ormar är fridlysta. Förr var det dock vanligt att man slog ihjäl huggormar. Skolklasser kunde fara ut för att döda ormar på friluftsdagen! Idag tänker vi annorlunda. Får man en orm på tomten har man rätt att fånga den och släppa den några kilometer bort. Huggormar har torgskräck, så vill man slippa orm på tomten ska man klippa gräset kort och ha öppna ytor runt huset.

I varje tand finns en kanal till en giftkörtel. Giftet har ormen för att bedöva eller döda sitt byte — grodor, ödlor, möss, sorkar, fågelungar eller andra små djur. Ormen har fint luktsinne och kryper långt in i sorkgångar ända tills den hittar sorken. Då hugger den, och sorken rusar iväg ett stycke innan den dör. Om vi kommer för nära har ormar olika sätt att varna oss på: Skallerormen har sin skallra, bestående av rester från tidigare skinnömsningar, som den vibrerar med.

En tydlig varningssignal att hålla sig borta. Kobrorna har sin sköld. Omvandlade revben spärrar ut nackskölden, vilket gör att den är lättare att upptäcka. Pufformarna andas in mycket luft och stöter ut den med kraft vilket ger ett högt puffande läte. Andra ormar har anammat dessa beteenden. En del blåser upp halsen för att synas, andra vibrerar med svansen i vissna löv, sand och grus för att höras.

Vissa väser som pufformarna, dock inte like effektivt. Om inget av dessa beteenden lyckas, så har många ormar ytterligare ett knep. Vår snok t. Angriparen tror då att snoken är död och låter den vara ifred. Skulle inget av detta fungera kan de självklart försvara sig genom att bita, oavsett om det är en giftorm eller inte. Giftormar har två olika sorters bett, försvarsbett och foderbett.

Foderbettet används för att ta ett byte, som ska dö så fort som möjligt för att minimera skaderisken för ormen. Och om bytet släpps, inte skall hinna för långt innan det lägger sig ner och dör. Ett försvarsbett, däremot, är endast till för att skrämma bort angriparen, inte för att döda. Ormar har inga ögonlock.