Bryggargatan kockens val

Blåbärsparfait i flytande kväve är coolt men det kan inte rädda en hel rätt. Låt mig återkomma till min inställning till desserter i ett senare inlägg. I övrigt var det en oerhört njutningsfull afton! Isländsk torsk med suptil rökton, kålrot och brynt smör var riktigt bra. Precis som vid förra besöket sjukligt övergarneras nästan alla rätter, jag fick säkert en hel ask körvel under kvällen.

De råhyvlade morötterna tillförde heller inget till torskserveingen. Bort med allt meningslöst krimskrams! För inte är det väl tanken att körvel ska vara en framstående smak i näst intill alla serveringar? Vildsvinet var också riktigt bra, utomordentligt saftigt med rödbetor, kål och varm jämtländsk brie.

Nyårspåse skellefteå

Enkelt, raktfram och jävligt gott. Det är verkligen gott. En plats som blivit en favorit. Bra fisk och lite lakrits lurar alltid någonstans, passioner de tagit med från hemön i Atlanten. Lite hårdraget får jag säga att innan de två islänningarna kom till Skellefteå var staden knappast känd för sin mat, mer för ett hockeylag och ett lite gråmulet torg.

På den tiden hette inte paradrätten i stan renytterfilé och friterad gnocchi precis. Men Bryggargatan gav en bra möjlighet, säger Runar. Jag plockar svamp och jagar. Jag är ute så mycket jag kan. Det är nog det, just det som får mig att älska det här stället, säger Jon Oskar. Kvällens tio-rätters meny avslutas med en dessert, där en liten bit Svedjanost, en favorit från byn Storkågeträsk, sticker ut bland det söta.

Människornas syn på mat har totalt förändrats de senaste tio åren här i norr.

Boka bord bryggan

Men att ett par som Johanna och Pär på Svedjan Ost plötsligt skulle dyka upp och göra ostar för Nobelmiddagen var inte väntat, men så otroligt kul. Det är alltid så. Tio rätters smakmeny på Bryggargatan i Skellefteå. Nobelmat långt bort från huvudstaden I Storkågeträsk har korna ännu inte gått in i lagården.

Men fristaden med att promenera ute hela sommaren, och nu under den efterföljande sköna hösten, för att äta gräs, kommer snart att bytas mot vardagen under den nordliga vintern. Vi ville ha ett levande landskap och djur som mådde bra, men det var svårt att leva på att bara producera mjölk. Så en dag bestämde vi oss för att försöka göra ost istället. Men det är inte några snabba cash i att göra ost heller.

Investeringen i tid är lång. Svedjans Gårdsost, en grynpipig hårdost som Svedjan vunnit en mängd priser för, ska lagras i minst tolv månader innan den är på rätt sätt. Idag har ju Pär en ganska stark uppfattning om vad som är en bra ost. Som han vill ha det. Men när han och Johanna började med den här omställningen, av sitt jordbruk, hade han bara en förhoppning — han var ju inte helt säker, förrän han nått dit han ville.

Idag har Svedjan ett flertal ostar för försäljning, de driver ett sommarcafé och sedan har man haft lite grisar som får äta upp sig av restprodukterna från ostproduktionen här under sommaren. Fläsk som sedan torkas och serveras som magisk lard på Bryggargatan. Dels har det vuxit fram ett starkt matintresse bland människor som vill äta bra och lokalt, vilket gör att Skellefteå, Piteå och Luleå kan ha restauranger som är bra.

När jag var på Mathantverks-SM, för några år sedan, stod jag ganska nära min kusin Anders Skum på Fjällvilt i Ammarnäs, berättar Per, och tillägger: — När vi åkte hem hade vi båda vunnit priser. Idag har Svedjan ett flertal ostar för försäljning, de driver ett sommarcafé och sedan har man haft lite grisar som får äta upp sig av restprodukterna från ostproduktionen.

Det samiska köket Och det är klart det går knappast att närma sig Swedish Lapland eller den arktiska regionen utan att också närma sig det samiska köket. Perfekt tinat kallas förresten surmmit på samiska, och är också ett ord för när solen tinat det översta ytan på stenhård skare så att det blir perfekt skidföre. Samerna har runt ord för snö. Men för rök som gör perfekt mat räcker det med suovas.

Läs också Plocka bär och svamp och naturliga ingredienser och tillaga själv det du samlat. Inte för pretentiöst och strikt. Från Skellefteå till Kanada och tillbaka — Ända sedan jag var liten så har jag sprungit runt i Skellefteås skogar och lekt och därmed fått det i blodet och i benen. Alltså det här med att respektera naturen.

Att ta tillvara på naturen och dom råvaror naturen kan ge. Bären, svamparna, rötteterna, plantorna och de vilda djuren och fåglarna, förklarar Erik innan han dricker ur det sista ur kaffekoppen. Men även om Erik i dag bor i Skellefteå, samt är uppväxt här, så har han hunnit bo och jobba på många andra håll i världen. Jag har bland annat jobbat på Londons äldsta guide michelin krog, på Hurtigruten i Norska havet och på en riktig lyxkrog i Canada där vi flög in dagsfärsk hummer och en lunch kostade kr.

Under den perioden lärde jag mig verkligen grunderna för det fina köket, men jag har alltid burit med mig det norrländska matarvet, förklarar han medan han skär några skivor till från den saftiga cave-mangrillade köttbiten, och sträcker över till mig. Vi börjar att plocka ihop runt elden som har börjat svalna medan den stigande solen på himlen samtidigt tagit över som värmekälla.

Med allemansrätten kan vi röra oss fritt i naturen och skogen, och framförallt här uppe i norra Sverige har vi ju väldigt ren luft, och bra vattnet i våra sjöar och vattendrag. Dessutom så får råvarorna en speciell karaktär i det karga klimatet, vilket jag uppskattar.