Vilka ämnen försurar vår miljö

Svaveldioxid

Dessa processer medförde en naturlig sänkning av pH-värdet i marken och i sjöar och vattendrag. I jämförelse med den naturliga försurningen uppvisar den som orsakats av människan ett betydligt snabbare förlopp. Människans bidrag till försurningen är främst orsakad av utsläpp vid förbränning av kol och olja men även det nutida intensiva skogsbruket bidrar. Svavelnedfallet har minskat kraftigt under de senaste 20 åren, framför allt i södra Sverige.

Data kommer från EMEP. Svavel från kol och olja ger surt regn Kol, olja och naturgas benämns fossila bränslen. Fossila bränslen innehåller en mindre mängd svavel. I samband med förbränning frigörs svavel i form av svaveldioxid SO2. Om rökgaserna inte renas sprids svaveldioxid till atmosfären där den omvandlas till svavelsyra, vilket sänker pH-värdet. I atmosfären kan de sura ämnena transporteras hundratals kilometer innan de når marken med nederbörd och vindar.

Vegetationen motverkar kvävets försurningseffekt Kvävets roll i försurningen är mera komplex. Kväveoxider NOx släpps ut vid all typ av förbränning, vilket beror på en reaktion med det kväve som naturligt finns i luften. Kväve når marken i form av nitrat NO3 , vilket är ett begärligt växtnäringsämne.

Försurning av sjöar

Kväveoxider bidrar därför bara till försurning i ett läge där vegetationen inte förmår att ta upp mera kväve. Detta brukar benämnas kvävemättnad. Indirekt kan dock kvävets gödande effekt bidra till försurning via en ökad tillväxt av skog. Kvävemättnad leder till läckage av nitrat ut till sjöar och vattendrag. Även i områden med högt nedfall av kväve är nitrathalterna i ytvatten förhållandevis låga.

Endast i sydvästra Sverige finns områden där kväveläckaget bidrar till försurningen. Skogens tillväxt försurar marken När träden växer behöver de näringsämnen och vatten.

Vad är försurning

Förutom effekterna av ett lägre pH i vattnet leder också havsförsurningen till att det finns mindre löst kalk kvar i haven till de djur och växter som använder kalk till sina skal och skelett. Exempel på sådana djur och växter är sjöstjärnor, sjöborrar och koraller. Situationen förvärras av att många av dessa arter redan lever under annan stress orsakad av bland annat fiske, exploatering och övergödning.

En annan djurgrupp som sannolikt kommer att drabbas hårt av havsförsurningen och förlusten av kalk är en grupp viktigt plankton — kalkflagellaterna. Det är mycket vanliga plankton som bygger sina skal av kalk. När antalet kalkberonde plankton blir färre påverkas sannolikt också andra arter längre upp i näringskedjan. Det är ingen som vet hur effekterna av ett surare hav kommer att se ut och påverkas av andra klimateffekter såsom temperaturökning, havsnivåstigning och salthaltförändringar.

Vikten av mangrove och sjögräsängar Mangroveskogar och sjögräsängar är riktiga hjältar när det handlar om att ta upp koldioxid från atmosfären. Mangroveskogar tar upp fem gånger så mycket koldioxid som till exempel regnskog. Tyvärr har redan hälften av världens mangroveskogar avverkats, bland annat för att ge plats åt jätteräkodlingar.

Även sjögräsängarna är hårt pressade — enligt IUCN så är cirka 24 procent av världens sjögräsarter hotade eller på gränsen till hotade. För bromsa klimatförändringarna och minska koldioxidhalterna måste dessa ekosystem bevaras. En effektiv insats för att återställa mangrove är återplantering av skogen. Det gynnar också den biologiska mångfalden och de människor som är beroende av mangroveskogarna för sin överlevnad.

Återplantering av mangrove ger också ett skydd mot erosion och extrema väderförhållanden såsom stormar och flodvågor. Nederländerna kan nedfallet i skogsmark överskrida kg kväve per hektar och år. Det är ungefär lika mycket som läggs på som gödselgiva på en intensivt brukad åker. I södra Sverige är nedfallet i skogsmark kg per hektar och år, medan det längst i norr endast är några få kg.

För att få en bild av vilka områden som är drabbade av övergödning räcker det inte att veta nedfallets storlek - vi måste också ha reda på ekosystemens känslighet. Men kvävet har en dubbel effekt, det orsakar både övergödning och försurning. Detta faktum, plus att kvävets kretslopp är komplicerat, gör det svårt att entydigt fastställa kritiska belastningsgränser för olika ekosystem.

Massbalanser En sätt är att definiera den kritiska belastningen för kväve är att beräkna vid vilken nivå kväve börjar läcka från marken till grundvattnet. Det gör man med hjälp av s. Beräkningar av massbalansen visar att den svenska skogsmarken kan ta emot mellan 3 och 20 kg kväve per hektar och år, vid låg respektive hög produktivitet, utan att kväveläckaget från marken ökar.

För Sverige var motsvarande siffra 70 km2 år eller 46 procent av den totala ytan ekosystem, med övervikt för områden i den södra delen av landet. Kvävemättnad har konstaterats på ett fåtal platser i Halland och Skåne. Kritisk belastning för kvävenedfall i Europa. Kartan visar hur stort kvävenedfall känsliga miljöer främst skogsjordar kan ta emot utan att läckage uppstår.

Vid varje belastningsnivå skyddas 95 procent av ekosystemen i den aktuella rutan. Förändringar i ekosystemen Ett annat sätt att fastställa den kritiska belastningsgränsen för kväve är att studera vid vilken tillförsel som synliga förändringar börjar uppträda i ekosystemen, t. Kunskaperna på detta område är dock ofullständiga, bl. Dessutom visar sig förändringarna i floran först när den kritiska gränsen har överskridits, och i vissa fall först när överskridandet har pågått en längre tid.

I svenska barrskogar kan den kritiska gränsen innan floraförändringar uppträder vara omkring 6 kg per hektar och år. Områden som får ta emot kvävenedfall större än den kritiska belastningsgränsen. Vid utsläppsnivåer år längst till vänster. I mitten visas läget om utsläppen minskar i linje med redan fattade beslut, till höger om de minskar så mycket som är tekniskt möjligt.

Det mesta når havet via tillrinning från omgivande landområden. En del av detta är luftburet kväve som deponeras på land och sedan lakas ut till ytvattnen och förts ut i havet.