Vit penna akvarell

I det här videoklippet kan du skymta tejpbitarna, som jag alltså satt fast där jag ville måla fram en rak horisont. Där tejpen fattas ville jag att den översta vågen skulle bryta horisontlinjen. Att inte måla vitt En annan viktig funktion skissandet fyller för mig är att jag då markerar inte bara var jag ska måla fram olika former, utan också var jag inte ska måla.

I akvarellmåleri är den vita färgen en särskild sak.

Akvarellpennor faber-castell

Det finns nämligen ingen vit akvarellfärg. Den som har målat på sitt papper, ångrat sig och vill ha tillbaka den vita färgen, har några alternativ att ta till. Antingen kan man tvätta ur färgen eller så kan man måla med vit gouachefärg ovanpå akvarellen. Båda varianterna kan bli bra och rätt använda ge ett alldeles särskilt uttryck — men inget av dem ger samma vithet som det omålade papperet.

Det innebär att man behöver vara noggrann om man vill ha kvar omålade områden på sin färdiga akvarell. Jag tror att de flesta som har målat akvarell, har märkt hur lätt hänt det är att man glömmer bort sig och målar där man inte skulle. För att undvika det, försöker jag vara noga när jag skissar att notera var jag vill spara ut vita ytor. Då kommer jag oftast ihåg det när det väl gäller.

Förutom att spara ut — alltså att helt enkelt inte måla på en viss yta — så kan man maskera vita ytor. Till exempel med tejp, som jag gjorde ovanför horisontlinjen. Eller med maskeringsvätska som är ett flytande gummi, som man målar på förslagsvis med en billig pensel som man har doppat i tvål innan; då går gummilösningen att tvätta bort. Jag använder alla upptänkliga metoder.

I brist på maskeringsvätska använde jag en gång flytande stearin. Funkade hyggligt. Andra tar till textillim. Det sägs att i krig och kärlek är allting tillåtet. Det håller jag verkligen inte med om — hemska tanke! Men när det gäller akvarellmåleri, då tycker jag att talesättet är tillämpligt.

Akvarellpennor clas ohlson

Just i det här motivet ville jag dock undvika maskering. Jag tycker att det nästan alltid syns i slutresultatet om man har maskerat och ibland passar det, ibland inte. I det här fallet — inte. Det är fint att höra, men jag håller inte med. Jag tycker inte att det är svårare att måla vatten än något annat — eller, kanske rättare sagt: jag tycker att det är lika svårt att måla vatten som andra motiv.

Jag ska försöka förklara. I grund och botten består en bild av ytor och linjer. Teoretiskt sett gäller det alltså att måla fram ytor och linjer i rätt färger på rätt plats — då blir bilden som du vill ha den. Om en yta är blå, gul, grön eller rosa spelar egentligen ingen roll. Det ena är inte mer svårmålat än det andra.

Eller hur? Men ändå känns vissa motiv svårare än andra. Anledningen, tror jag, är att vi lätt hamnar i en tankefälla når vi står inför vissa motiv. Vi fastnar i symboliskt tänkande; målar vatten som den symboltänkande delen av vår hjärna tycker att vatten ser ut, och så blir resultatet en bild som saknar likhet med motivet vi hade framför oss. Det är ett svårt koncept att beskriva kort, men ta gärna en titt i min akvarellskola om du vill se ett längre resonemang om saken.

Nyckeln till att lyckas se motivet på ett sätt som hjälper dig i målningen är att glömma vad du vet om motivet och istället fokusera på vad du faktiskt ser. I länken ovan finns övningar att prova på, för att träna dig att koppla in rätt del av perceptionen. Mellan dem finns en yta som är gråblå och under den gråblå ytan är det lite mörkt och sedan kommer ett ljust fält som är dubbelt så brett som det gråblå fältet.

Jag blandar växelvis ritande med akvarellpennorna med penseln med vatten och stryker ut färgen. Olika kulörer blandar sig med varandra och bildar nya. Lite går att styra och vissa effekter bara händer! För att förstärka djupet använder jag mig av en kontrasterande färg och lägger där skuggorna finns. I blomman har jag lagt skuggorna med en lilablå kulör. I dahliaknoppen har jag använt mig av en röd kulör för att förstärka formen.

Jag blandar ömsom akvarellpennor med vatten för att få fram blomman på pappret. Sommardahlian är klar! Jag fotar ofta mitt arbete när jag håller på och ritar för att veta när jag är klar med det. Det är faktiskt ett superbra trick att ta till! Jag blir alltid mycket mer nöjd med resultatet när jag ser det på en bild än när jag tittar direkt på akvarellblocket.

Jag hade givetvis kunnat stanna där, men jag hade boxen med penselpennor brush markers framme och kunde inte låta bli att testa att gå över dahlian med den svarta pennan. Det är ju så himla roligt att testa sig fram och se vad det blir av det hela.

Akvarellpennor clas ohlson

Alltid lär man sig något nytt på vägen! Om du vill kolla in AdLibris Brush Markers så hittar du även dem här till specialpris. Få saker får mig att må så bra som när jag får sitta ner en stund i lugn och ro med en blomma och härligt konstnärsmaterial. Jag försöker att inte döma resultat av vad jag skapar utan bara landa i själva processen och njuta av den.

Varje dag försöker jag skissa i 10 minuter, det måste inte BLI något utan huvudsaken är att jag ger mig den stunden för min egna utveckling och välbefinnande. Akvarellpennorna erbjuder oändligt med möjligheter, det är bara din egna fantasi som sätter gränserna! Jag har tidigare gjort ett blogginlägg om hur jag ritar med pennfärger, det hittar du HÄR.

Klicka gärna in på AdLibris får du hittar samtliga produkter som jag visar i detta inlägg. Min devis är att materialet man jobbar med inte ska vara för dyrt, då sätter det bara onödig respekt och kan till och med vara ett hinder för att sätta igång med det kreativa skapandet. Kom ihåg att kreativiteten sitter i dig och ju mer du övar på att rita och måla, desto lättare kommer synapserna mellan öga, hand och hjärta att koppla ihop sig.

Oftast en skiss som bara är några centimeter. Under skissprocessen försöker jag inte tänka på detaljer som kan hindra flytet, utan försöker få ner de stora dragen och känslan jag vill förmedla. Det som är så bra med små skisser är att man kan se helheten mycket tydligare. Det är som att se på en målning som hänger tio meter från där man står, man kan överblicka kompositionen.

När jag är nöjd med skissen, ritar jag om den till ett större format på vanligt kopieringspapper för att sedan kalkera skissen på kallpressat akvarellpapper hög textur från Canson med hjälp av ett ljusbord. Ljusbordet jag använder är Daylight Wafer, den är både lätt och fiffig genom att man kan justera ljusstyrkan! Jag brukar pensla ett lager med bara vatten på hela pappret och därefter kommer färgerna.